tisdag, december 27, 2005
Brasilien väntar CP
Oh, tänk att få vara med på denna resa norrut! Emanuel i varmt väder, i högform och med Ivan som rolig sekundant!
Vi har fått rapporter om att bussen stötte på patrull strax utanför Montevideo då de inte hade pengar till "Peaje", som vägtullen kallas i Uruguay. Armando ordnade det med säsongsbiljetter till CP Arena nästa säsong. Vem vet, kanske kommer några matedrickande uruguayos att följa CP:s matcher på plats nästa säsong?
Vi önskar de våra lycka till och hoppas på en uddamålsseger. Mer kan man absolut inte begära mot spelglada brassar i Brasilien.
lördag, december 24, 2005
fredag, december 23, 2005
Per Hjertblom lämnar fotbollen!
Hans mail slog ned som en bomb och vi publicerar det i sin helhet
här på hemsidan.
Vi tackar honom för målen och skratten.
För sista gången: Tack, Per Stjärtblom!! Du är en stjärna.
Notera att karln inte kan stava till sitt eget namn. Vi tycker inte
det är roligt. Faktiskt.
From: Per Hjärtblom
Subject: Älskade CP fans!
Date: torsdag 22 dec 2005 23.12.45 GMT-03:00
To: costapocitos@tresmarias.se
Mime-Version: 1.0 (Apple Message framework v746.2)
Content-Transfer-Encoding: quoted-printable
Message-Id: <3atom97d-vasa-4dd3-etoile-989344d1farouki@tresmarias.se>
Content-Type: text/plain; charset=WINDOWS-1252; delsp=yes; format=flowed
Till alla som är CP!
Som ni alla vet kommer en tid då man antingen "köper MC, dricker singlemalt whiskey eller blir landslagssupporter". För mig blir det, singelmalt och familjeliv. Tjejen är ju med barn och med Armandos välsignelse så har vi bestämt oss för att rädda familjeäran genom att gifta oss och flytta ihop. Inte för Armando trodde att hans dotter var oskuld men man kan väl säga att jag dragit en riktig vinstlott medan hans dotter har "hoppat på första bästa häst" - om man säger så. Jag personligen tänker bara blunda och njuta så länge jag kan och att det svider i Armando:s hjärta varje gång han ser mig gör det hela ännu en bit bättre.
Jag är snart 32 år. Helt ur slag - allt började ju med skadan i början av säsongen - och med inget hopp alls om att få matchtid. Det är dags att lägga matchskorna på hyllan.
Jag tar med mig några fantastiska säsonger i den ljusblå/grön-vita tröjan. Hattricket i matchen mot Cirujano Jrs. kommer jag alltid att bära med mig och jag kommer med stor glädje minnas hur jag var med om att ta detta usla bottenlag upp till ärorika div 7. Som den där Patrik Andersson sa, när han skadeansatt drog från VM 2002, så är "vägen utstakad (skyll inte på mig om det går åt helvete)". Kan väl bara hoppas att det går resor bättre för CP säsongen som kommer än det gjorde för Sverige mot Senegal den 16 juni 2002. Jag minns det så väl, (!"#€%&¡”¥¢‰) men nog om det.
Naturligtvis så kommer frågan varför att förfölja min fans under en lång tid och jag har tänkt mig att lämna fotbollslivet utan att vara dem svaret skyldig. Jag har valt att dela upp mitt svar i 3 delar.
1: Jag är dålig. Jag kommer inte bli bättre. Jag är dålig.
2: Jag var bättre men kommer aldrig bli bättre eftersom jag aldrig får spela. Den där spjuvern Emanuel Vnuk har ju kommit till klubben och som jag ser det så kommer den lille korvhandlaren få speltid före mig. Jag klagar inte men det är inte klokt.
3: Tjejen och jag orkar inte de eviga diskussionerna under söndagsmiddagarna hemma hos svärfar. Han är skit-jobbig efter match.
Så nu har ni chansen att för sista gången ta er en titt på Per "Stjärtblom" Hjärtblom. Tack för allt, älskar er alla och har ni tid så kom förbi Kanalplan och kolla in mig när jag nöter frisparkar med de som vill.
Er vän,
Per Hjärtblom
måndag, december 19, 2005
Säsongen 27 - div 8 är över
Precis enligt planen så skickade Armando Recoba in "placebo"-spelare i sista matchen och det ser ut som om det gick vägen iaf. "Vi ställde in skorna prydligt med namn och nummer och de vann åt oss, det är mig veterligen första gången det händer - i världshistorien; det hände CP.", kommenterar Armando och avslutar retoriskt, "Vilka annars?".
Vi kan inte annat än hålla med om att det är fantastiska saker som händer i CP om och om igen och då och då ser vi Armando titta upp mot skyn och uttala några tysta ord. Vi bad en läppläsare uttyda betydelsen av dessa tysta besvärjelser och svaret blev - "Farouk, gracias te debo un asado."! Det vankas mat! Och med seriesegern i bakfickan så är det väl förunnat.
Träningsläger
"Visst saknar vi Claes (Olenstål) men vi förstår honom. Spela proffsfotboll i italienska serie 6 är ju en dröm. Tänk dig själv, varmare klimat och salami", säger Pierre Francois som redan har gjort sig god vän med nya mittfältslöftet Kristian Månbrant.
"Han är juste. Även om han liknar Roffe otroligt mycket så är han genomsympatisk. Jag gillar killen han har ju lite bättre skäggväxt också."
Skakisobakis & Serie VIII.552 Säsong 27
Framtiden
Ivan Maclure: tränaren, myten, han med taktpinnen
söndag, december 18, 2005
IT-policyn in effect
fredag, november 11, 2005
Ny IT-policy
tisdag, november 01, 2005
Utländska spelare utnyttjas
Inte bara doktorander utan också fotbollspelare på högre nivå utnyttjas i svenska sammanhang. Costa Pocitos VD Armando Recoba medger att klubben utnyttjar utländska spelare, så kallade ”elitamatörer” för att spara pengar och slippa undan skatt. Hur går det egentligen? Nås verkligen de ekonomiska målen såväl som de sportsliga?
När Agneta Vnuk, ombudsman på NPRO - Nästan Proffs Riksorganisation, Sveriges största fackförbund för "elitamatörer", får höra Armando Recobas uttalande reagerar hon starkt.
lördag, oktober 29, 2005
Intervju med Patrik Möllerskär
fredag, september 23, 2005
EXTRA!!! Maclure talar om den dåliga formen
In the mornin' when I got a heartache
I can't call up the doctor for help
Cause the only person that could ever do me any good
Is sleepin' out with my best friend
I feel like I'm slippin' deeper
Slippin' deeper into my shell
And I just can't take it
This stuff is scarin' me to death
söndag, september 18, 2005
Säsong 27, vilken doktor?
tisdag, september 06, 2005
Hjältar på Söder
En lista på de Mesta spelarna i CP den senaste säsongen. Som synes finns några gamla favoriter med på listan som t.e.x gamle hjälten Larry Göransson, tekniske Aitor Adrover som skall lämna oss snart och Mikael Kihlling, backen som alltid gjorde sitt jobb utan att klaga. Per Nilsson minns vi också med glädje, han som avslutade sin sejour i CP med att näta 4 ggr i samma match medan Stjärten satt skadad och Möllerskär var sur. Det är dessa hjältar vi skickar en speciell hälsning idag. Dessa män som en gång var CP men nu gått vidare till större och bättre ting. Vi önskar dem allt gott på samma sätt som vi hyllar Hella när han nu lagt skorna på hyllan. Armando har beslutat att göra Mikael Hellström till hedersmedlem i Costa Pocitos. Ungdomar ta lärdom av denne trogne gigant.
måndag, augusti 29, 2005
Vi drömde om div 8
En fet kung är vår vägledare. En man på 136 kg, en mage med huvud -
men vilket huvud - guidar oss genom de snåriga parametrar som utgör
våra dagliga attacker av allt för verklig fotbolls-inlevelse/
utlevelse. Utan denna ledare, detta ljus i den strida ström av
hårdföra mittbackar och vansinniga bakåtpassningar, skulle vår
existens blott vara en samling celler som långsamt lät mitokondrierna
förtära oss i den oberäkneliga massa som populärt kallas
blåbärsligorna. Vi skulle knappt sparkas. Inte ge hals. Inte ge alls.
Vi är dock kvar där i snåren, men med vår ledares fasta hand på våra
axlar och lapandes den svala luften under denne gigants vingar så ser
vi med tillförsikt framåt mot nya, om ej ädlare dagar, ändock ofödda,
odödliga ögonblick under de kodade meddelandenas sportcirkus. Vi är
Hattrickare. Potente Farouk I, son till Fuad I, hjälpe oss, men så är
det.
Armando kom instapplandes på vårt kontor. Tårögd. Han var rörd till
en mjuk våt, rödsprängd muskel av barnslig iver. - Vi har vunnit
ligan! Och det vårt första år!, grät han fram medan han satte sig ned
för att berätta om den märkligaste resa han gjort på mycket länge.
Hans tonåriga dotter, vars namn vi vill lämna utanför det här, har
som ni kanske vet haft en affär med den rödhårige mannen med pipskägg
i CP vars namn är Per Hjertblom. Stjärtbom populärt kallad, och
populärt gillar vi även om vi håller konstsparkar högre. Denna
relation har ställt till stort förtret för vår mäktige VD och han har
vid en rad tillfällen ömsom ömmat sig, ömsom förbannat denne
pipskäggsbeväxte man. Varför vet vi inte men vi kan väl nöja oss med
att säga att flickan fortfarande bor hemma. Hur som helst, en av
dessa nätter då flickan hade besök reds vår käre Armando Recoba av
drömmar. En av dem inbegriper en annan man, en vän med nära kontakter
i Manya Pocitos. Armando berättar att de båda stod och liftade vid en
nedlagd lanthandel och en tjej i en rostig röd bil stannade och ville
ge dem den skjuts de både så innerligt önskade sig. Armando satte sig
bak. Hans vän där fram. Eller om det var tvärtom. På väg mot
Stockholm och de sedvanliga presentationerna fick Armando se ljuset,
inte Jeban, men ljuset från en annan bil som för glatta livet
blinkade som om... ja, som om han eller hon hade sett något värt att
fira.
- Jag skakade till och frågade tjejen om hon visste vad det rörde sig
om, hon sa hon inte hade en aning. Jag inte ville fråga mer. Jag tittade
framåt utan säga ord mer just då., berättar Armando.
- Då det slog mig, "du heter Therese?", "Ja, svarade hon och log.",
"Ah, vad du gör förutom plockar upp liftare?"
- Jag visste, jag visste vem hon var, på nå't sätt, men hon var lite
svår att placera. Jag tänkte till och det var då det slog mig.
- Du heter Therese Sjögran?
- Ja.
- Ah, du är hon.. tjejen som lirar i fotbollslandslaget?
- Javisst.
- Aha, du är hon som lirar med DIF-Älvsjö, nej förresten MFF?
- Ja.
- Ah, det var du som spelade fram den makalöst vackra Emma Stålhammar i MFF härommatchen?
- Ja.
- Du vet, jag brukar skrika, "in med Therese Sjögran" framför TV:n
när du är med landslaget.
- Aha.
- Men du inte spela mer?
- Nej, jag har lagt av, är skadad, idrottsinvalid.
- Aha. Men varför är du på väg till Stockholm?
- Det vet jag inte. Men så fort jag vet så ska jag berätta det.
Nu vet vi alla att Therese verkligen är skadad. Hon är dock inte så
skadad att hon måste lägga av med fotboll. Vi vet också att Armando
tycker mycket om Emma Stålhammar. Vad Armando inte själv vet är att
han faktiskt aldrig har träffat Therese Sjögran. Autografen han stolt
visade upp - han rullade upp tröjan och demonstrerade under några
förvirrade sekunder en namnteckning på sin mage - där det klart och
tydligt, riktigt redovisande, bortom all tvivel stod Therese Sjögran
med tjock spritpenna kommer han att bära med sig under hela sitt liv
då han lät en tatuerare fylla i spritstrecken och därmed föreviga
detta odödliga fotbollsmöte med en landslagspelare av rang. Vi har
naturligtvis, enligt god journalistsed, lovat oss själva att aldrig
berätta för någon om detta. Tänk om Emma fick veta?!
När Therese med slitna jeans, trasiga fickor och fransiga knän
släppte av Armando och hans vän vid SöS och han stod där och vinkade
glatt åt henne, hade redan en tanke fötts. Om hon, i en rostig röd
liten bil kunde spela i landslaget, varför skulle inte CP kunna
fostra spelare som hon? Eller som Emma? Varför inte bara ringa Jane
och Hanna och be dem komma och spela för CP? Tja, va fan. Självklart
skulle de inte vilja spela med ett gäng som precis vunnit div 9, även
om vi drar 10 000 personer till CPA på våra hemmamatcher inom en snar
framtid. Nej, sluta dröm. Emma kommer aldrig komma. Inte Therese heller.
- Så jag tatuerade fast hennes namnteckning för all framtid som en
påminnelse om den där dagen. Den resan. Den drömmen. Drömmen om div
8. Drömmen om Therese som spelade fram Emma. En röd, rostig bil,
slitna jeans och en skjuts till SöS. Vi kanske ska ringa Salina
Ohlsson? Hon gjorde ju Hattrick mot Bälinge?!
Jo, jo vad kan man säga. Det var inte en dröm? Levde han drömmen?
Livet är en dröm. Vi drömde om div 8. Nu är vi där. Och vi har Farouk
I att tacka för det. Tack.
torsdag, augusti 18, 2005
Maclure: En bra dag på jobbet
CP pulveriserade Joteg med hela 5-0 CP har nu sex raka utan förlust och har gjort hela 49 mål på dessa matcher. Ian Maclure är självklart mycket nöjd med söndagens seger.
fredag, augusti 05, 2005
måndag, augusti 01, 2005
Om livet är en film noir
De dagar Maclure tar sig till operasalongerna och låter sig uppfyllas
av de toner som nu är hans ledstjärnor så säger han sig alltid se
ting klarare.
Livet är inte svart eller vitt. Det är endast i första akten av
operan allt tycks vara så enkelt. Andreas Jakobsson kan inte själv
stoppa det andra stockholmslaget att vinna allsvenskan, allt han kan
göra är att trycka till näste anfallare och ge bollen en rejäl skjuts
i rätt riktning. Maclure insåg detta en bit in i andra akten och när
den tredje akten var all så kunde man skönja en stilla nick och ett
litet leende och i en ingivelse - en på miljonen - talade han: Det är
aldrig svart eller vitt, konst är eviga nyanser av grått. Fotboll är
aldrig bara vinst eller förlust det kommer alltid vara lika stora
delar, pinan där emellan.
Also sprach Zarathustra. Så talade även Maclure. Utan frågan ställd
är verket intet. Ridå.
söndag, juli 24, 2005
I tredje akten tar vi dem!
I vad som såg ut att bli en lång förmiddag klev CP:s första lag ut
och klämde till IK Hammar så det sjöng om det. Lite mer tonsäkert än
Sylvia Lindenstrand på 90-talet och med något bättre utdelning än 100
kr spelade på Järvsöfaks som vinnare. Prologen var hur som helst en
riktig rysare där IK Hammar tog kommandot och det såg ut som om CP
hade glömt att sjunga upp. Vid ett tillfälle stod Dave van Duin och
stretchade när IK Hammar lyckades peta in ledningsmålet men när väl
första akten började så var alla CP:s spelare uppvärmda och klara och
när tredje akten var slut så fanns bara ett lag på plan. I vad som
närmast kan beskrivas som en hymn i Ess-dur så lät CP:s spelare som
en mogen gosskör med klara referenser till den svängiga gospel som en
gång i tiden gjorde Cyndee Peters till en av sveriges mest älskade
sångerskor; cembalon sänkte mer än hjälpte i vad som borde varit en
final i forte fortissimo. Om den klara stämma som tillhör Roffe
Alexandersson fortsätter i samma spår så kan Maclure, precis som
señor Borg, drömma om Zlatan-miljoner. Kan denne lyriske baryton ta
steget upp till solosjungande tenor?
Målen:
1-0 Matthys Staring (17)
1-1 Lukas Lagerblom (39)
1-2 Patrik Möllerskär (44)
1-3 Daniel 'Jeban' Gustavsson (50)
1-4 Madis Aasma (85)
1-5 Rolf Alexandersson (87)
1-6 Rolf Alexandersson (89)
tisdag, juli 19, 2005
Maclure är operafantast
Vi har med stort intresse följt Maclures förehavanden på sistone,
speciellt då han i fotbollssammanhang gjort det ovanliga att ge hela
laget ledigt med instruktioner att bara spela om de vill. De flesta
har naturligtvis velat spela men det verkar som om han nu har lämnat
det åt slumpen vem som ska spela och var.
Vi har frågat oss varför och igår fick vi vad vi tror är ett svar på
gåtan.
Maclure har gått och blivit vansinnigt intresserad av opera
och i synnerhet J.P Rameu. Denne franske kompositör har så fångat vår
tränare att han har filat på några nya träningsövningar som går i
tretakt och sextakt och med yviga handgester som skall förvilla
motståndarna. Vi tror oss veta att han är inspirerad av en koreograf
vid namn A. Hosseinpour men är inte säkra. Hur som helst, det går
undan och vi hoppas verkligen att det ger resultat i framtiden. Vi
förbehåller oss dock rätten att vara tveksamma till denna metods effektivitet. Det lär dock roa våra supportrar och om man skall tro de som står närmast laget så lär det nog roa motståndarnas fans ännu mer.
För nu så vet vi bara med säkerhet att de tränar hårt, men bara de
som vill. De flesta gör det dock bara för pengarna. De mest
tongivande i laget frågar sig dock om det var det här de ville med
sin fotboll. Skall CP bli ett bensprattlande tenorgäng eller skall de
ta klivet ner i mullen och bli bastanta barytoner eller kraftfulla
basar? Endast framtiden kan förtälja men som någon dubiös klok man
sade: Fotboll är konst och matcher är underhållning.
Lite som opera kanske; det gäller att få publiken med på att det är
konst.
onsdag, juli 13, 2005
Atom vinner en hjärtekrossare med 4-3
CP tar stryk av Atom borta med 4-3. I en match där b-lagsmännen
skulle kliva fram och visa vad de gick för lät Maclure grabbarna
slarva med att hålla tätt på högerkanten. Det straffade sig hårt.
Maclure blev som namnet skvallrar om, lurad in på bara trosorna.
Maclure ville inte säga mycket efter matchen men uttryckte bara
beundran för hur spelarna genomfört matchen.
- Visst vi bränner en massa chanser men grabbarna spelade iaf väl och
bollinnehavet vann vi stort, sade Maclure som menade på att CP
absolut var värda åtminstone en poäng.
- Tjaaa, starka killar som Ingo och Lukas lider ju av värmen och det
hade inte varit fel med en liten pinne, nu får vi nöja oss med att
gratulera Atom till segern, fortsatte han. - Attityden är
det inget fel på och om resultaten inte alltid går vår väg gör inte
så mycket. Glöm inte att ett reserv-betonat CP spelade jämt med ett
Atom som var beväpnat till tänderna. Vårt fokus förändras inte av en
förlust. Killarna visade att de är gjorda av det rätta virket det är
det viktiga, avslutade Maclure.
Vi vet att i och med detta så är chansen att komma tvåa i gruppen i iFed
i stort sett obefintlig men med 17-6 i målskillnad så finns det ingen
anledning att sörja.
- En unken straff från att lira lika med de där vattenbärarna är inte
alls illa, sa Patrik Möllerskär som påminde oss om att han om någon
borde veta, vi är bättre och de vet det.
Hans ord få stå för honom och även tippade förluster är förluster. Nu
ska CP upp till bevis i serien.
- Det är där vi måste lägga vår energi, vi är långt ifrån klara för
div 8, sa en något mer balanserad Alexandersson, som valdes till
matchens lirare i CP.
Matchfakta
Bollinnehav: Atom IK - CP
39% första halvlek (+22%) 61%
30% andra halvlek (+40%) 70%
Betyg
26 (+1) stjärnor 25
97 hatstats (+4) 101
Våra vänner Atom IK
Om det fanns ett ord för att förklara hur man känner inför en match
mot en vän så skulle jag skriva det här. Men det är knappast någon
idé att ens försöka uttrycka vad man känner inför dylikt dilemma.
Efter två raka vinster mot AIK så förväntar vi oss nu inkassera en
förlust. CP lirar naturligtvis med det mesta av b-laget minus skadade
och sålda. Rasmus har lämnat oss och Per får stå tillbaks för Lukas.
Man kan inte bortse från att matchen faktiskt betyder endel men vi
har räknat med att det skall strama till sig. Det är helt enkelt inte
normalt med 7-1 segrar, speciellt inte två i rad. Vi visste att vi
skulle vara rejält nedtränade inför detta möte och trodde oss vara
mentalt redo att stå upp och kriga men finner oss nu vacklandes.
Fallandes från den långsiktiga planen. Det är med viljestyrka, mod
och disciplin vi tar oss vidare på den inslagna vägen. Vi skall ge
våra spelare bästa möjliga träning, det är vad vi lever för. Att
vinna träningsmatcher - om än med inofficiell Cup-status - är
sekundärt, men när man väl står inför faktum, match, så kan man inte
bortse från den där gnagande känslan i magen som kräver en seger.
Vi står dock fast vid den inslagna vägen. Vi viker oss inte en tum.
Men när nu rädslan slagit rot, så tvivlar vi. Vad annars? Det är bara de
som står nära som verkligen kan såra.
Lycka till Atom IK.