Våra vänner Atom IK

Om det fanns ett ord för att förklara hur man känner inför en match
mot en vän så skulle jag skriva det här. Men det är knappast någon
idé att ens försöka uttrycka vad man känner inför dylikt dilemma.
Efter två raka vinster mot AIK så förväntar vi oss nu inkassera en
förlust. CP lirar naturligtvis med det mesta av b-laget minus skadade
och sålda. Rasmus har lämnat oss och Per får stå tillbaks för Lukas.
Man kan inte bortse från att matchen faktiskt betyder endel men vi
har räknat med att det skall strama till sig. Det är helt enkelt inte
normalt med 7-1 segrar, speciellt inte två i rad. Vi visste att vi
skulle vara rejält nedtränade inför detta möte och trodde oss vara
mentalt redo att stå upp och kriga men finner oss nu vacklandes.
Fallandes från den långsiktiga planen. Det är med viljestyrka, mod
och disciplin vi tar oss vidare på den inslagna vägen. Vi skall ge
våra spelare bästa möjliga träning, det är vad vi lever för. Att
vinna träningsmatcher - om än med inofficiell Cup-status - är
sekundärt, men när man väl står inför faktum, match, så kan man inte
bortse från den där gnagande känslan i magen som kräver en seger.
Vi står dock fast vid den inslagna vägen. Vi viker oss inte en tum.
Men när nu rädslan slagit rot, så tvivlar vi. Vad annars? Det är bara de
som står nära som verkligen kan såra.
Lycka till Atom IK.