Per Hjertblom lämnar fotbollen!

Den oförutsägbare Per Hjertblom har bestämt sig att lämna "elit"-fotbollen.
Hans mail slog ned som en bomb och vi publicerar det i sin helhet
här på hemsidan.

Vi tackar honom för målen och skratten.

För sista gången: Tack, Per Stjärtblom!! Du är en stjärna.

Notera att karln inte kan stava till sitt eget namn. Vi tycker inte
det är roligt. Faktiskt.

--

From: Per Hjärtblom
Subject: Älskade CP fans!
Date: torsdag 22 dec 2005 23.12.45 GMT-03:00
To: costapocitos@tresmarias.se
Mime-Version: 1.0 (Apple Message framework v746.2)
Content-Transfer-Encoding: quoted-printable
Message-Id: <3atom97d-vasa-4dd3-etoile-989344d1farouki@tresmarias.se>
Content-Type: text/plain; charset=WINDOWS-1252; delsp=yes; format=flowed

Till alla som är CP!
Som ni alla vet kommer en tid då man antingen "köper MC, dricker singlemalt whiskey eller blir landslagssupporter". För mig blir det, singelmalt och familjeliv. Tjejen är ju med barn och med Armandos välsignelse så har vi bestämt oss för att rädda familjeäran genom att gifta oss och flytta ihop. Inte för Armando trodde att hans dotter var oskuld men man kan väl säga att jag dragit en riktig vinstlott medan hans dotter har "hoppat på första bästa häst" - om man säger så. Jag personligen tänker bara blunda och njuta så länge jag kan och att det svider i Armando:s hjärta varje gång han ser mig gör det hela ännu en bit bättre.

Jag är snart 32 år. Helt ur slag - allt började ju med skadan i början av säsongen - och med inget hopp alls om att få matchtid. Det är dags att lägga matchskorna på hyllan.

Jag tar med mig några fantastiska säsonger i den ljusblå/grön-vita tröjan. Hattricket i matchen mot Cirujano Jrs. kommer jag alltid att bära med mig och jag kommer med stor glädje minnas hur jag var med om att ta detta usla bottenlag upp till ärorika div 7. Som den där Patrik Andersson sa, när han skadeansatt drog från VM 2002, så är "vägen utstakad (skyll inte på mig om det går åt helvete)". Kan väl bara hoppas att det går resor bättre för CP säsongen som kommer än det gjorde för Sverige mot Senegal den 16 juni 2002. Jag minns det så väl, (!"#€%&¡”¥¢‰) men nog om det.
Naturligtvis så kommer frågan varför att förfölja min fans under en lång tid och jag har tänkt mig att lämna fotbollslivet utan att vara dem svaret skyldig. Jag har valt att dela upp mitt svar i 3 delar.
1: Jag är dålig. Jag kommer inte bli bättre. Jag är dålig.
2: Jag var bättre men kommer aldrig bli bättre eftersom jag aldrig får spela. Den där spjuvern Emanuel Vnuk har ju kommit till klubben och som jag ser det så kommer den lille korvhandlaren få speltid före mig. Jag klagar inte men det är inte klokt.
3: Tjejen och jag orkar inte de eviga diskussionerna under söndagsmiddagarna hemma hos svärfar. Han är skit-jobbig efter match.

Så nu har ni chansen att för sista gången ta er en titt på Per "Stjärtblom" Hjärtblom. Tack för allt, älskar er alla och har ni tid så kom förbi Kanalplan och kolla in mig när jag nöter frisparkar med de som vill.

Er vän,
Per Hjärtblom