Utländska spelare utnyttjas

Inte bara doktorander utan också fotbollspelare på högre nivå utnyttjas i svenska sammanhang. Costa Pocitos VD Armando Recoba medger att klubben utnyttjar utländska spelare, så kallade ”elitamatörer” för att spara pengar och slippa undan skatt. Hur går det egentligen? Nås verkligen de ekonomiska målen såväl som de sportsliga?

Under den senare tidens debatter om hur universiteten bryter mot regler när utländska doktorander utnyttjas så vill vi här på redaktionen tala om det så ofta bortglömda sport-perspektivet.

Vi tog oss ett snack med vår VD Armando Recoba.

"Elitamatörer", hur många har vi på våra akademier och i vårt A-lag egentligen?

– Sådana har vi ju alltid, minimum 15–20 stycken. De allra flesta utlänningar. Det är av ekonomiska skäl, det är billigare med utlänningar, att hålla dem hemma i sina lägenheter - de har ju inget socialt liv att snacka om, man behöver inte betala skatt för dem.

Är det billigare med utlänningar?

– Ja, de kan t.e.x få stipendium. Jeremy Manning, vår nye engelsman har t.e.x stöd från The British Council. Eduardo Barria har latino-stöd och Pierre Francois har franskbröd. Skattefria stipendium. Ibland från sina hemländer, men oftast från oss. Ja, man kan nog lätt säga att det är billigare med utlänningar i drift än med svenssons.

På Costa Pocitos lönelista finns ungefär 200 personer. Utöver de som i listorna är "vanliga" löneutbetalningar så finns ytterligare ett 100-tal medarbetare i listorna som "näraelitamatörer" och nyblivna halvproffs, så kallade "elitamatörer". Det är de senare som Armando Recoba främst menar när han talar om de ekonomiska fördelarna.

När Agneta Vnuk, ombudsman på NPRO - Nästan Proffs Riksorganisation, Sveriges största fackförbund för "elitamatörer", får höra Armando Recobas uttalande reagerar hon starkt.

– Det här är hårresande, de här "elitamatörerna" saknar ju helt tillgång till de sociala trygghetssystem som vi annars tar för självklara på den svenska transfermarknaden och i de svenska ligorna. Jämför med det mycket kända fallet med bygget i Vaxholm – det här verkligen social dumpning.

För att det ska vara tillåtet att betala en fotbollspelare med ett skattefritt stipendium krävs det att personen inte utför något som kan förväxlas med ett lönearbete. Gör han det ska stipendiet beskattas. Det står i inkomstskattelagen.

– Jag är övertygad om att man inte får göra så här. Det får ingen arbetsgivare göra. Och allra minst en liten klubb med pretentioner att återuppbygga fotbollskulturen, säger Agneta Vnuk. Man kan väl säga att om de vore lite smarta så kunde de komma och anställa mig på kontoret för att styra upp den ekonomiska biten lite.

Det är inte bara fotbollsspelare som redan kan anses som proffs som utnyttjas för att hålla nere kostnaderna. Redaktionen kan berätta att utländska spelare får utföra oavlönat eller näst intill oavlönat arbete i klubben, runt om i Sverige (bortamatcher måste anses vara runt om i landet) när de lovats en plats i truppen. Vi tycker det är skamligt.

Vi kan t.e.x avslöja att Yom Tov Zvity - som på alla sätt och vis är en enastående ytter - har jobbat i två månader för en ersättning på 8 160 kronor i veckan. 32640 kronor i månaden. Killen är ju en mycket bra fotbollspelare och 18 år gammal. Vilken 18-åring kan klara sig 32640 kr numera?

Det var här någonstans som vi tappade fart. Var var det som höll på att hända?

Vi på redaktioner hade bestämt oss för att sammanfatta men kunde inte bergripa hur vi hamnade i den begreppsförvirring som för nuvarande regerar när man talar om sport-perspektivet. Får inte Yom Tov Zvity egentligen hutlöst bra betalt för att vara en 18-årig spelare i div 8 - må vara ett topplag i div 8 - med en supporterklubb på blott ca. 550 medlemmar? Har inte hela debatten blivit snedvriden?

Vi ringde upp Agneta och erbjöd henne jobb. Hennes slutsatser är verkligen hårresande, som hon själv skulle ha uttryckt det.

– Jag förstår idag ännu mindre av vad den där Armando talar om. Alla spelare har ju tillgång till de sociala trygghetssystemen. Vad då sparar? Vad? Vem? Och hur mycket? Sanningen är ju att vi i Costa Pocitos spenderar exakt 32 979 kr i veckan extra på grund av att vi har spelare från andra länder i laget! 131 916 kr per månad! 527 664 kr över en hel säsong! Över en halv miljon. Någon i den här historien måste verkligen ta sig en funderare på vad som är vad!

Vi ringde naturligtvis upp Armando med de nya uppgifterna.

– Jasså. En halvmiljon per säsong? Är det inte mer? Med tanke på vad de tillför klubben sportsligt och i slutändan ekonomiskt så tycker jag det låter superbra. Super-swede, vá? Ha ha ha, glöm det! Utan alla de utländska influenserna så super spelarna som A-laget i parken.

Men ditt prat om skattefria stipendier och billigare spelare?

— Du jag ska säga dig en sak. Om folk vore hälften så blåögda i det här landet så hade vi kunnat haft en öppen debatt om ditt och datt men som det ser ut nu så är det bäst att skapa möjligheter för folk att tänka själva och sedan känna sig duktiga när de kommer på något de tycker är lustigt. Se det så här: jag gör alla en tjänst när jag säger att utländska spelare är billigare!

Hur menar du då?

— De slipper lyssna på mina intrikata utläggningar runt hur den svenska fotbollskulturen berika och hur den svenska lagmoralen förädlas till den superhybrid vi nu ser växa fram lite varstans i samhället, detta pga av utlänningar. Utan de utländska spelarna - med högre löner - så skulle fotbollskulturen i Sverige vara en blek blåögd massa av duktigt joggande starka män utan bollkontroll. Så är det. Dessutom så tjänar vi alla på dessa utländska konstnärer. Vi får fler som kommer till matcherna och med lite begåvning i rekryteringen så kan de också ge god avkastning rent monetärt i sann svensk anda. Jag skulle kunna lägga ut texten längre men nöjer mig med att säga: de utländska spelarna är billigare!

Tack för samtalet.

— Tack själv du gör bra jobb. Kom hem förbi mitt hus senare, vi ska fixa grillat. Du gilla grillat vá? Du gillar? Sen vi ska snacka transfermarknad. Jag älska transfermarknad. Jag älskar. Du gilla ja? Du gilla?

Vi har i alla fall en färgstark VD det är ett som är säkert, men om vi har hört det sista i vad som på redaktionen kallas "utlänningsgate" kan man bara sia om. Vi tänker inte göra det. Vi lutar oss på denne store man som heter Armando Recoba. Han har hur man än ser det tagit oss raka vägen till toppen av div 8. Vi lever fortfarande drömmen. Men om han fortsätter svänga lika hårt på sin transfer policy som han gör mellan skattmas-svenska och den där latinska halvsången han lägger sig till med så lär uppvaknandet bli både plötsligt och hårt. Men nog om det, nu ska jag gå och äta grillat. Jag gilla.